9/12 2006  Liverpool FC 4 - Fulham FC 0

En resa som börjar i Jimmy Fribergs FFC-Sweden bar med en pint och lite tilltugg.  Det kräver viss planering att resa några stycken, det mesta var klart men någon liten detalj skulle diskuteras. Vi kommer att vara på resande fot i ca 20 av 24 timmar under första dygnet. Det blir några timmars vila på hotellet i London innan det är dags att äntra bussen vid Craven Cottage för vidare transport till Liverpool.

. På vägen från Victoria station gick vi inom Buckingham Palace. Men drottningen ville inte bjuda på frukost kl 02.30 en lördags morgon. Så det var bara för oss att promenera vidare genom Green Park upp till Piccadilly förbi Ritz och bort till hotellet vid Piccadilly Circus.

Detta blev sista gången som vi bodde på Regent Palace Hotel, hotellet skall stängas vid nyår......

Regent Palace Hotel öppnade 1915 och har nog aldrig renoverats, (ni som har varit där vet vad jag menar).

  "At this time, it was the largest hotel in Europe with 1028 bedrooms"    

 Och eftersom detta hotell ligger ganska när Soho som har varit och kanske fortfarande räknas till glädjekvarteren, finns det en liten anekdot om Regent Palace Hotel. "Om man beställde en extra kudde av portieren så levererades kudden av en tjänstvillig dam från det närliggande Soho".

Om ni inte hinner till London och Piccadilly innan 2007 så är här en av de sista bilderna av nämnda hotell. De har delvis redan börjat släcka ner  neonbelysningen.

När vi fått sova ett par timmar så var det tid att sätta sig på tunnelbanan. Det var dags att ge sig iväg mot Craven Cottage och bussen till Anfield.

Vilken otur, det var stängt annars skulle jag köpt halsdukar till oss, det var frostigt denna tidiga timma.

Efter ca två timmar stannar bussen en timme på ett ställe som heter "roadchef". Där hinner man med både käk en tidning och lite annat som behövs för att det inte skall bli för jobbigt att åka. Ganska stort ställe med flera olika restauranger. Här blandades Fulhamsupporters med Liverpoolssupporters, alla med samma behov av rekreation.

Väl framme i Liverpool och ett varv runt Evertons Goodison Park kunde vi stiga av vid Anfield (som bara ligger ett stenkast från Goodison Park). Nu har inte jag kollat om det är så, men spörsmålet var "det finns väl ändå ingen möjlighet att dessa två klubbar kan spela hemma matcher samtidigt".

För någon var detta en dröm som gick i uppfyllelse och det kan man förstå. En fin arena med som gav ett mäktigt intryck. Ganska häftigt när flaggorna vandrar över hela The Kop.

Äntligen är det tid för spelarna att göra skäl för sina arvoden.

Förhoppningen på ytterligare en historiskt händelse  (syftar på FFC - Arsenal) var kanske inte sådär stora. Fulham har aldrig vunnit på Anfield. Men en bra match hoppades vi alla på, oavsett vem som höll på vem. Första halvlek tycker jag att Fulham klarar ganska hyfsat. Pepe Reina i Liverpool fick göra en kvalificerad räddning redan i början av matchen. Om den räddningen inte hade lyckats, då jäklar....................Fulhams fansen sjöng bra och hördes långa stunder högre än The Kop. Nu stod jag i och för sig mitt i Fulham klacken men det var förvånansvärt tyst från Liverpools sida. Kanske de hade förväntat sig mer än bara bra chanser i första halvlek. Själv var jag mer än nöjd med tanke på laguppställningen i FFC.

Sen finns det inte mycket mer att tillägga. Vad FFC-fansen skanderade om Chris Coleman och hans taktiska förmåga i andra halvlek klarar jag inte av att återge här men ordet f-ck och ord med ungefär samma innebörd var de mest frekventa i varje mening (de orden kunde jag översätta, de tillhör vanlig skolengelska). Det blev till och med så illa att FFC supporters började slåss inbördes (om det nu var FFC-killar). Vakterna plockade nog bort en tio stycken från vår sektion. Och nedanför oss stod någon och skrek på de som stod ovanför oss. En lite otäck stämning under ett lite tag.

I FFC-truppen fanns några som inte ens skulle fått åka med till Liverpool. Jag håller med Nick fullständigt se: Liverpool 4 - Coleman 0 på http://www.svenskafans.com/england/fulham/  Kan tillägga att det var de som skrek till Cris Coleman "You think you are a fucking hero", något om att laget lägger sig ner och rullar över på rygg, du kan väl för fan inte lägga dig på försvar nu, din fege fan osv. osv. Tufft att vara coach i ett lag som seglar i motvind.

Det var tyst länge i bussen hem men efter någon en timme i bussen började de unga supporterpojkarna spela låtar på sin Ipod (eller vad det nu var) och sätta ihop nya texter som de sjöng. Ganska fyndiga sådana emellanåt och de lockade fram ett och ett annat skratt från övriga i bussen (de som inte sov alltså). Back in London tog vi oss tillbaka till hotellet och gick på puben. Mycket folk och bra tryck med ett liveband. Nu orkade vi inte så länge utan sängen lockade ganska högt. Vi skulle handla lite också under morgondagen.

Klockan mitt i natten och det är ändå inte tyst eller stilla runt gatorna vid Piccadilly Circus.

     Vi hann ändå med Hamleys och andra kända ställen innan det var dags att vända hemåt  men

någon skulle bara fika, innan vi kunde åka ut till Stansted Airport.                                                                                                                                                    Jo, då, det var öppet men inte fan var det en Coffee Bar. Det var fel dörr och helt andra bullar de serverade där inne. Ni som tycker illa om sådana här besök. Det är lätt att gå fel i den berömda London dimman och det var ingen fara, det tog bara 4 sekunder, sen var dom ute igen.

Vilka var vi som åkte denna gången då?                                                                                                                                                                                                                                                      Kent fd svensk mästare i skogen med karta o kompass (som militär), gillar Fulham, har varit med på sex eller sju FFC-matcher. Roger, spelar forward i Vankiva IF, gillar Anfield, men gör många fler mål per säsong än Jamie Carragher gör under en tioårsperiod. Ubbe spelar ytterback eller yttermittfältare i Vankiva IF, tycker det är lugnt att spela på en kant "där är inte så jäkla många som stirrar till det", är neutral i frågan om vitt eller rött. JimmyH, coach i Vankiva IF och hade en tår i ögonvrån när vi närmade oss Anfield, kan även sjunga "You´ll never walk alone" utantill. JimmyF, keeper i Vankiva IF och var skitsur när vi åkte tillbaka till London från Liverpool, han ansåg att FFC gav upp matchen, log ändå lite när grabbarna bak i bussen började sjunga. Och undertecknad JohnF som var nära att lämna den mediokra tillställningen i andra halvlek. För övrigt var det en trevlig resa och trevliga reskamrater. När nästa resa blir av är jag inte riktigt säker på, har råkat dubbelboka några matcher med andra viktiga händelser.